F 22

I gryningen den 29 december 1962 startar sex flygplan J 29 ur F22 från Kaminabasen och flyger på lägsta höjd över den afrikanska stäppen mot Kolwezi, som är utbrytarrepubliken Katangas huvudflygbas. Uppgiften är att med akan och raketer oskadliggöra de flygplan som är baserade där. Plötsligt får divisionschefen kontakt med en Sk 16 (1) ur de katangesiska flygstridskrafterna. En rote ur förbandet beordras anfalla. Rotechefen får kontakt och öppnar eld på kort avstånd med akan. Splitter yr i luften.

Sk 16 försvinner ur sikte. Roten sätter åter kurs mot huvudmålet Kolwezibasen. Hann flygplanet förvarna basen om det annalkande anfallet?

Rotechef var Åke "Hoss" Christianson. Han gästade F8 kamratförenings sedvanliga fredagslunch den 25 november och tog oss, cirka 40 åhörare, med på en resa femtio år tillbaka i tiden och till det mörkaste Afrika.

Hoss tillhörde den tredje avlösningen som bemannade F22 från september 1962 till mars 1963. Han liksom övriga tillhörde de ur flygvapnet som frivilligt antog utmaningen att ingå i F22, det flygförband som svenska regeringen ställt till FN:s förfogande som bidrag att lösa Kongokrisen. Som jaktflygare fick Hoss innan avresan en snabbutbildning som spaningsförare.

I sitt föredrag kom han inledningsvis att beröra den mycket grannlaga processen att ta ut personal. Han poängterade vikten av att anta de som var väl motiverade för uppgiften.

Det var många och stora utmaningar som mötte F22 i Kongo ett land lika stort som Europa och långt från hemmaflottiljens resurser. För övrigt var F8 det stödjande förbandet.

Förhållandena var i de flesta avseenden primitiva; nära nog obefintlig vädertjänst, bristfälligt kartunderlag, enkla navigeringshjälpmedel, begränsat radiosamband, ingen egentlig flygräddning, ständiga elavbrott på Kaminabasen etc etc. Den tekniska tjänsten var i hög grad fältmässig. Samverkan med FN övriga flygstridskrafter från Indien och Etiopen var en ny erfarenhet.

Utmaningarna blev inte mindre av att operationerna genomfördes i en fientlig miljö såväl i luften som på marken. Det blev flygvapnets gedigna utbildning som personalen hade att falla tillbaka på. Den visade sig ha fungerat!

Uppgiften för F22 var att vinna luftherravälde, utföra flygspaning samt med attack bekämpa motståndarens infrastruktur till exempel flygbaser, broar m m. Uppdragsorder gavs av FN högkvarter i Leopoldville och utövades där enligt den svenska regeringens villkor av en svensk flygofficer, under Hoss tid, Dick Stenberg sedermera CFV. Det kändes tryggt att ha svensk personal i högkvarteret som väl kände F22 förmåga och som också tog hänsyn till humanitära aspekter.

Trots etablerade ordervägar kunde det inträffa att chefer ansvariga för markoperationerna beordrade insats av F22 mot enskilda mål i frontlinjen till exempel granatkastare! Sådan order avvisades bestämt!

För Kongo-operationerna överhuvudtaget blev F 22:s spaningsrapporter och flygbilder ett viktigt instrument för FN högkvarteret i New York.

Det var mycket intressant att ta del av F22 flygoperationer under Kongokrisen av en som var med. Det blev ofrånkomligt att få Libyen-insatsen i tankarna. Hoss visade, trots att femtio år har gått, att det finns fortfarande en bank av Kongo-erfarenheter som nuvarande personal i FV säkerligen kan hämta erfarenheter från.

Avslutningsvis är det på plats att ge den personal ur FV som frivilligt anslöt sig till F22 för fredens sak en eloge. Att under primitiva förhållanden i ett avlägset okänt land hålla förbandets J 29 i luften och under livsfara lösa uppgifterna är beundransvärt! Tack Hoss för ett initierat och mycket trevligt framfört föredrag!

Men hur gick det med den nedskjutna Sk16 och hur utföll anfallet mot Kolwezibasen? Det kan Du läsa mer om. Gå in på länkar och klicka på F22. Där finns förbandets historia.

Björn Kristoffersson bi.kris@telia.com

Gå direkt till Åke Christianssons egen berättelse på F 22-sidan här.